Igår morse hade jag bokat tid på Domsjö VC för att ta sedvanliga järnprover fastande för att se om jag snart behöver mera järndropp eller hur det är. När jag klev upp kl.07.15 upptäckte jag att hela jag var full med prickiga utslag, sådär som när man har urticaria dvs. är allergisk mot föda eller något läkemedel. Jag klädde på mig och åkte dit, väl där började jag med att knacka på hos sjuksköterskan innan jag tog prover och efter att hon pratat med läkaren som naturligtvis inte hade tid att resa på sig och titta ut på mig i korridoren ( då måste han ju enligt lag journalföra besöket! ) Så fick jag då med mig 2st Tavegyltabletter en som jag tog direkt och en till kvällen och uppmanades återkomma under dagen om ingen förbättring. Det blev bättre men tog lång tid och jag fick lov att ta den andra tabletten på kvällen.
Jag åkte hem, duschade och tog emot Sandra och vi öppnade butiken för dagen. Hon sydde och jag gjorde lite annat och tog emot kunder iförd långärmad tröja och stor skarf runt halsen så att jag inte skulle skrämma iväg folk, hela halsen och ansiktet var fullt också men kunde döljas med lite smink också.
Inatt har jag dessutom haft världens panikångestattack igen, tyvärr och jag höll både mig själv och Micke vaken mer äm en timme. Efter 2 tabletter somnade vi om så småningom och imorse flexade Micke lite och hjälpte barnen att fixa håret osv. för att sedan smyga sig ut så jag fick sova och det behövdes verkligen för jag var helt utmattad.
På vårdcentralen sa dom att det kan vara en stressreaktion eftersom jag inte nyligen fått någon ny medicin eller heller ätit något konstigt och helgen blev ju både febrig och påfrestande så kanske förklaringen finns där. Sen har jag också gjort ett försök på eget bevåg att även göra mig kvitt morgontabletten med Dolcontin, dvs. långverkande Morfin. Jag har ju sen en dryg vecka slutat med kvällsdosen men vill bli kvitt det usla Morfinet för gott. Jag har nog skyndat för snabbt och är nog inte så stark som jag vill vara ännu så det var ett enormt bakslag för mig som mått piss hela dagen och fått tagit flera tabletter för att klara dagen men skam den som ger sig......
Jag har också haft ett långt trevligt samtal med min kollega och vän Inga som också har jobbiga dagar nu, idag är det 3 år sedan hennes kära make Alf dog och i förrgår dog hennes snart 80-åriga far så den här månaden är inget kul alls för henne så mina tankar har varit hos henne ett par dagar.
Något mycket roligare är det att i torsdags när jag, barnen och svärmor Yvonne var på väg till Härnösand så skickade min pappa Gunnar ett sms att läkaren i Umeå hade ringt och berättat att ALLA prover och undersökningar pekat åt samma håll som vi fick veta förra veckan av sjuksköterskan, nämligen att cancern verkligen är borta och att han skall göra en ny koll först om 3 månader så det känns riktigt bra och det bästa var att få "slinka" in och ta en kram hos dom när vi kom till Härnösand sent på torsdagskvällen inför Fomex-resan. Eftersom jag känner mig så ur form så sätter jag in ett kort på dom som verkligen förtjänar sin form just nu, nämligen mor Mona och pappa Gunnar ( dom har båda namnsdag nu med en dags mellanrum, deras andra-namn ) så Grattis Karl och Gunhild!!!
Nu hoppas jag på en lugn kväll i mitt huvud och nerver och ett äventyrligt Robinsonprogram så tar jag nya friska tag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar